Detta blogginlägg är skrivet av Amandas minnen.
En ensam vandrare i gryningen morgonljuset smeker hennes rödbruna päls och träden bugar i aktning. På urgamla stigar spårar hon skild från hennes egen skugga och tyst som tiden. Glimmande huggtänder svarta och vita penseldrag runt ögon som glöder. Hon är eld kraftfull, skoningslös, dödlig och bländande vacker. © Amanda Lundin Mer av min poesi kan du läsa HÄR.
Läs hela inlägget av Amandas minnen här –> Lo
