Detta blogginlägg är skrivet av Kulturkollo.
Jag knyter an till Fannys inledningsinlägg där hon nämner Malika i Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam som exempel på en person som i förintelsens efterverkningar baserar hela sitt liv på en lögn. Nazisterna lyckades ganska bra med att måla upp en fasad under andra världskriget och det var först vid krigsslutet som den skrämmande omfattningen av förintelsen kom fram i…
Läs hela inlägget av Kulturkollo här –> Fyra noveller om förintelsen
