Detta blogginlägg är skrivet av Bokhyllan.
”Den präktige betjänten hade köpt några dussin mangostaner, frukter stora som äpplen, mörkbruna utanpå och inuti lysande röda och vilkas vita fruktkött liksom smälter i munnen.”Lika lite som Passepartout kan förstå varför man efter tidszon ska ställa om klockan (så den visar annat än Londontid), lika lite kan jag förstå hur fruktköttet kan vara vitt i en frukt som är…
Läs hela inlägget av Bokhyllan här –> Veckans mening v. 8
